Dutch Baroque Era Painter, 1613-1675 Dutch painter. The first and most famous member of the group of artists referred to as the LEIDEN 'FINE' PAINTERS, he specialized in small-format paintings, the details and surfaces of which are carefully observed and meticulously rendered. He was greatly praised as a painter of artificial light by Samuel van Hoogstraten in 1678, and he was responsible for popularizing both the night scene and the 'niche' format, pictorial devices ultimately derived from the art of his famous master, Rembrandt.   Related Paintings of DOU, Gerrit :. | Portrait of an Old Woman df | Woman Peeling Carrot dfg | The Dropsical Woman sdf | Old Woman with a Candle df | Painter with Pipe and Book |
Related Artists:
Thomas Luny
(1759-1837), born in Cornwall, probably at St Ewe, was an English artist and painter, mostly of seascapes and other marine-based works. At the age of eleven, Luny left Cornwall to live in London. There he became the apprentice of Francis Holman, a marine painter who would have a great and long lasting artistic influence on Luny: Luny remained until 1780 in Holman's London studio, which, was first situated in Broad Street, St. George, and later relocated to Old Gravel Lane. In September 1777, Luny left Holman's studio for a while, to journey to France. During this particular expedition, Luny almost certainly strayed from France itself; his first exhibited picture in London, seen at the Society of Artists that same year, was given the title A distant view of the island of Madeira and Porto Santo, suggesting that an engraving had inspired his choice of subject. Similarly, it is unlikely that Luny was on hand for the Battle of the Nile, 1798, and the bombardment of Algiers, 1816, both of which he illustrated with dramatic atmosphere and credible realism. After leaving Holman's studio in 1780, Luny moved to Leadenhall Street during 1783. It was around this time that Luny was frequently exhibiting at the Royal Academy, in a total of twenty-nine exhibitions between 1780 and 1802. In Leadenhall Street, Luny became acquainted with a "Mr. Merle", a dealer and framer of paintings who promoted Luny's paintings for over twenty years, to great success. Luny also found a wealthy source of business in Leadenhall Street, where the British East India Company had their headquarters; their officers commissioned many paintings and portraits from Luny. This relationship between the Company and Luny also had several non-monetary benefits for Luny; it seems probable that, considering the great detail and realistic look of many of his sketches of locations such as Naples, Gibraltar, and Charleston, South Carolina, Luny was occasionally invited as a guest on the Company's ships on special occasions and voyages.
Victor Forsell
painted Motiv fran Stockholms omgivningar in 1846-1931
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.